Det är vardagsmorgon och jag halkar vägen fram till återvinningscontainrarna med två veckors pappersskräp (och mycket hala skor). Väl framme möts jag av ett mysterium.
Det finns nämligen två containrar för pappersskräp och den ena är så full att det vore en bedrift värd en sång att få ned en väl hopvikt tändsticksask i den. Den andra, precis bredvid, är nästan tom.
Jag blir stående en stund, glad över att ha någonting lagom komplicerat att fundera över. Hmmm… Men så får jag syn på orsaken: så mycket snö och is har fastnat på den ena skylten att det inte går att läsa ”Pappersåtervinning”. Den andra har klarat sig.
Lysande! Mina grannar har alltså, hellre än att chansa, pulat och pillat och verkligen slitit med att pressa ned sina pappersrester. Det bådar gott inför en framtid där miljöengagemang är en förutsättning för en fortsättning och det är dessutom en fin illustration av vad tydlig och riktig information betyder. Utan sådan blir det alltid jobbigt, och ofta fel, även för den som vill väl.
Så nästa gång jag läser – och det lär inte låta vänta på sig – att ett krisande medieföretag gjort sig av med ännu en bunt journalister kommer jag att tänka på två gröna containrar och hur viktigt det är att få riktig information.
Annars kan skräpet hamna varsomhelst, i riksdagen till exempel.
